Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | Eric XIV, King of Sweden | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Sphinx | joran persson och karin mansdotter | klassisk |
Related Artists:
The Hon.Eleanor Vere Boyle
1825-1916
Maffei, Francesco
Italian Baroque Era Painter, 1605-1660 Italian painter. He probably trained with his father, Giacomo Maffei, before joining the workshop of the Maganza family in Vicenza. His early works, such as the Ecce homo (ex-Dianin priv. col., Padua, see Pallucchini, 1981,), were influenced by the eclectic style, between Veronese and the Bassani, of Alessandro Maganza. The St Nicholas and the Angel (1626; Vicenza, S Nicola da Tolentino), with colours like those of Veronese, yet lighter, suggests Maffei's rapid development of an independent style that is both rugged and moving. His interest in narrative, already evident in scenes from the Life of St Cajetan (Vicenza, S Stefano), was developed in the later Martyrdom of the Franciscan Minors at Nagasaki (Schio, S Francesco), which is datable to about 1630. Here, the contrast between the pale, silvery tones of the background and the darker foreground figures is derived from Tintoretto, but the exaggerated Mannerist treatment of the main figures also recalls the art of such French engravers as Jacques Bellange and Pierre Brebiette. At the same time there is also an echo of the extreme stylizations of Giovanni Demio.
TERBORCH, Gerard
Dutch Baroque Era Painter, 1617-1681 Dutch genre and portrait painter. He studied with his father and traveled throughout Europe, showing extraordinary precocity in his early work. In 1648 he attended the congress at Menster and painted portraits of the delegates that he incorporated in his celebrated group, The Peace of Menster (National Gall., London). Soon after, he was invited to Spain, where he worked for Philip IV. On returning to Holland in 1650 he painted a variety of genre scenes, capturing the individuality of each subject and portraying the life and customs of the wealthy burgher class with rare dignity and distinction. The tiny portraits and the interiors that were his specialty are painted with elegance, serenity, and a technique of consummate craftsmanship. Among his most famous pictures are Self-Portrait and The Toilet (The Hague), and The Guitar Lesson (National Gall., London).